I ett inlägg från Bibliobuster om läsandet kommer Anna-Stina in på folkpartiets förslag till ny bokutredning och den normativa synen på läsning är förshärskande. Dvs den som utgår från att läsning är avkodningen av innehållet i seriellt uppställda pappersböcker med latinska bostäver och där mördaren avslöjas i sista kapitlet.
Under julhelgen fick jag frågan om vad jag visste om keitai shousetsu och upptäckte till min stora förvåning att jag bloggat om det tidigare.
Jag misstänker att keitai shousetsu är exempel på ful-läsning som inte kommer att ses som äkta läsning av de som hyllar ett normativt synsätt. En intressant fråga är ju naturligtvis hur biblioteken ska förhålla sig till denna nya medieform som förmodligen klarar sig bra utan biblioteken. Lite som Pixi-bilderböcker. Eller hur skulle en aforistiker som Paul Celan ha uttryckt sig? Något för gänget kring kulturtidskriften Pequod att utveckla!
Barry Yourgrau den första keitai shousetsu-författaren på engelska (enligt honom själv) berättar på Salon.com mer om medieformen (klicka bort reklamen som dyker upp först). Han ger också några exempel.
Sofia Svantesson berättar mer om vad det handlar om.
Etiketter keitai shousetsu
4 januari 2010 kl. 8:00 e m |
Mm, jag har pratat om det och visat filmen några gånger, och märkt att många faktiskt tycker det är spännande:)
Ingen som direkt framfört någon synpunkt på det som fulläsande..trenden (iaf i Japan) verkar ju vara att det slutar som en tryckt bok (implicit får status som “riktig” bok?).
5 januari 2010 kl. 11:52 f m |
Vad roligt! Allt spännande verkar alltid härstamma från Japan…